Seminarium – Marginala fall – Radiologi SLOB Rule – Same Lingual Opposite Buccal Om man flyttar röntgenkameran åt ett håll kommer det närmsta objektet till kameran att flyttas åt motsatt håll och objektet längst bort att flyttas åt samma håll! **http://www.midemos.com/demos/elsevier/haring/SlobRule.html**
Fall DZ:1
a)Två översta: 13-18. 43-48. Två understa: 23-27. 33-37. b)Emaljcementgränsen (ECG), lamina dura, kortikalt ben (radiopakt), spongiöst ben (radioluscent mellan kortikala benet) c)Normalt utseende. Ingen benförlust. Den nedersta högra bilden är en mer sann avbildning av det marginala benet, eftersom bilden är tagen horisontellt med bennivån. d)Kortikalt ben är mer radiopakt pga att det är tätare och färre röntgenstrålar passerar igenom det.
Spongiöst ben består av trabekler och benmärg, vilket gör att det blir mer radioluscent.
Fall DZ:2
a)Apikalbild och liggande bitewing. b)Den apikala bilden är tagen uppifrån (överaxialt) vilket innebär att det marginala benet projiceras ner koronalt. Bitewing är mer talande för att kunna bedöma det marginala benets nivå.
Fall KH
a)14-17. 44-47 (en bit av 48). b)Benförlust, < 1/3 av rotlängden. Diffus gräns, utan kortikalt ben, vilket tyder på att det är en aktiv process (kan däremot inte säga säkert utan fler bilder). Radiopacitet. Små angulära bendefekter vid 16d, 17m.
Tandsten som små radiopaka vingar approximalt på tänderna.
Furkationsinvolvering vid 46. c)Parodontit. Plackansamling leder till många bakterier som utlöser ett inflammatoriskt svar (ICT), varpå osteoklaster bryter ned det alveolära benet för att hålla ICT på ett avstånd.
Fall CU
a)Två översta: 13-15. Två understa: 23-25. 27. b)Processus zygomaticus, os zygomaticus, sinus maxillaris nedre begränsning, processus coronideus (nedersta högra bilden). c)Bennedbrytning, förmodligen >1/3 av rotlängden. Avstannad process, eftersom man kan se kortikalt ben. d)En minskad inflammation leder till en avstannad parodontit, vilket möjliggör att benet kan bilda ett cortex utanpå sig. Skarpa, tydliga gränser.
Fall MA
a)Två översta: apikalbild. Två nedersta: stående bitewings. b)Den apikala bilden är tagen uppifrån (överaxialt) vilket innebär att det marginala benet projiceras ner koronalt. Bitewing är mer talande för att kunna bedöma det marginala benets nivå. c)
Apikal
Stående bitewing
Fördelar
Ser roten
Får med en stor del av marginala benet
Nackdelar
Marginala benet projiceras
Färre tänder får plats i sidled
Fall MM:1
a)Processus zygomaticus, os zygomaticus, sinus maxillaris. b)Kameran har flyttats mesialt åt (om vi utgår från den vänstra bilden). Det här gör att objekt som ligger närmast kameran flyttats i motsatt riktning, dvs den korta roten på bilden längst till höger är den buccala roten. Den långa roten är palatinal. c)Benförlust >2/3 av rotlängden. Särskilt uttalad benförlust i uk, 44. Angulära bendefekter, ex vid 15.
Fall MM:2
a)Processus zygomaticus, os zygomaticus, linea obliqua, canalis mandibularis, kondens veck (diagonal radiopak linje i översta vänstra bilden). b)33-35, 37. 27. c)Pågående parodontit. Benförlust <2/3. Angulär bendefekt 33m. d)Gropigt, omfattande benförlust vid 27. Diffusa områden i tandlösa områden beror troligen på parodontit, men kan även vara maligniteter (ex tumörer).
Fall FC
a)Processus zygomaticus, sinus maxillaris nedre begränsning, linea obliqua, processus coronideus (nedersta vänstra bild). b)14-17. 44-48. c)Notera trerotiga premolarer (14, 15) i överkäken. Inte normalt. d)Angulär bendefekt vid 47m. Benförlust regio 14-17. Benförlusten har främst skett palatinalt.
Om kameran rör sig uppåt, som vid översta vänstra apikala bilden, rör sig den radiopaka linjen neråt jämfört med den mellersta bitewing. Det här betyder att radiopaka linjen ligger nära kameran – det är alltså den buckala benplattan. Därmed är det den palatinala benplattan som brytits ner.
Fall KC
a)Sinus maxillaris nedre begränsning (notera bensepta inuti), canalis mandibularis, linea obloqua, ev. extraktionsalveol vid 47. b)13-16. 43-46. c)Väldigt smala rötter 14-15. Mellanrumsborste som kanske använts utan tillräckliga instruktioner till pat. Kan även successivt skalat bort rötterna vid regelbunden behandling hos ex tandhygienist. d)Benförlust, >2/3 av rotlängden. Furkationsinvolvering vid 46. Notera det tunna benet distalt om 16 vid sinus maxillaris.
Fall DD
a)Sinus maxillaris nedre begränsning. b)13. Implantat höger 1 (h1) och höger 2 (h2) – går inte att säga specifikt vilka tänder det är. Men gissningsvis kan de föreställa 14-16. c)Benförlust vid h1 distalt. Ev. periimplantit. Bildats en ficka h1 mesialt – mer radioluscent år 2 än år 0.
Fall AA
a)Canalis mandibularis, baskompaktan, linea obliqua (svagt). b)Oklart. Vanliga tänder kan vara både 31 och 41. Men troligen är tanden direkt mesialt om h1 en 41. c)Benförlust vid h1 och h2. Mer radioluscent om man jämför år 5 med år 0.
Fall TN
Angulär bendefekt vid v1. Benförlust vid v2d och v3. Notera implantatsten (motsvarande tandsten) på gängarna på v1.
Seminarium – Marginala fall – Radiologi
SLOB Rule – Same Lingual Opposite Buccal
Om man flyttar röntgenkameran åt ett håll kommer det närmsta objektet till kameran att flyttas åt motsatt håll och objektet längst bort att flyttas åt samma håll!
**http://www.midemos.com/demos/elsevier/haring/SlobRule.html**
Fall DZ:1
a) Två översta: 13-18. 43-48.Två understa: 23-27. 33-37.
b) Emaljcementgränsen (ECG), lamina dura, kortikalt ben (radiopakt), spongiöst ben (radioluscent mellan kortikala benet)
c) Normalt utseende. Ingen benförlust. Den nedersta högra bilden är en mer sann avbildning av det marginala benet, eftersom bilden är tagen horisontellt med bennivån.
d) Kortikalt ben är mer radiopakt pga att det är tätare och färre röntgenstrålar passerar igenom det.
Spongiöst ben består av trabekler och benmärg, vilket gör att det blir mer radioluscent.
Fall DZ:2
a) Apikalbild och liggande bitewing.b) Den apikala bilden är tagen uppifrån (överaxialt) vilket innebär att det marginala benet projiceras ner koronalt. Bitewing är mer talande för att kunna bedöma det marginala benets nivå.
Fall KH
a) 14-17. 44-47 (en bit av 48).b) Benförlust, < 1/3 av rotlängden. Diffus gräns, utan kortikalt ben, vilket tyder på att det är en aktiv process (kan däremot inte säga säkert utan fler bilder). Radiopacitet. Små angulära bendefekter vid 16d, 17m.
Tandsten som små radiopaka vingar approximalt på tänderna.
Furkationsinvolvering vid 46.
c) Parodontit. Plackansamling leder till många bakterier som utlöser ett inflammatoriskt svar (ICT), varpå osteoklaster bryter ned det alveolära benet för att hålla ICT på ett avstånd.
Fall CU
a) Två översta: 13-15.Två understa: 23-25. 27.
b) Processus zygomaticus, os zygomaticus, sinus maxillaris nedre begränsning, processus coronideus (nedersta högra bilden).
c) Bennedbrytning, förmodligen >1/3 av rotlängden. Avstannad process, eftersom man kan se kortikalt ben.
d) En minskad inflammation leder till en avstannad parodontit, vilket möjliggör att benet kan bilda ett cortex utanpå sig. Skarpa, tydliga gränser.
Fall MA
a) Två översta: apikalbild.Två nedersta: stående bitewings.
b) Den apikala bilden är tagen uppifrån (överaxialt) vilket innebär att det marginala benet projiceras ner koronalt. Bitewing är mer talande för att kunna bedöma det marginala benets nivå.
c)
Fall MM:1
a) Processus zygomaticus, os zygomaticus, sinus maxillaris.b) Kameran har flyttats mesialt åt (om vi utgår från den vänstra bilden). Det här gör att objekt som ligger närmast kameran flyttats i motsatt riktning, dvs den korta roten på bilden längst till höger är den buccala roten. Den långa roten är palatinal.
c) Benförlust >2/3 av rotlängden. Särskilt uttalad benförlust i uk, 44. Angulära bendefekter, ex vid 15.
Fall MM:2
a) Processus zygomaticus, os zygomaticus, linea obliqua, canalis mandibularis, kondens veck (diagonal radiopak linje i översta vänstra bilden).b) 33-35, 37. 27.
c) Pågående parodontit. Benförlust <2/3. Angulär bendefekt 33m.
d) Gropigt, omfattande benförlust vid 27. Diffusa områden i tandlösa områden beror troligen på parodontit, men kan även vara maligniteter (ex tumörer).
Fall FC
a) Processus zygomaticus, sinus maxillaris nedre begränsning, linea obliqua, processus coronideus (nedersta vänstra bild).b) 14-17. 44-48.
c) Notera trerotiga premolarer (14, 15) i överkäken. Inte normalt.
d) Angulär bendefekt vid 47m. Benförlust regio 14-17. Benförlusten har främst skett palatinalt.
Om kameran rör sig uppåt, som vid översta vänstra apikala bilden, rör sig den radiopaka linjen neråt jämfört med den mellersta bitewing. Det här betyder att radiopaka linjen ligger nära kameran – det är alltså den buckala benplattan. Därmed är det den palatinala benplattan som brytits ner.
Fall KC
a) Sinus maxillaris nedre begränsning (notera bensepta inuti), canalis mandibularis, linea obloqua, ev. extraktionsalveol vid 47.b) 13-16. 43-46.
c) Väldigt smala rötter 14-15. Mellanrumsborste som kanske använts utan tillräckliga instruktioner till pat. Kan även successivt skalat bort rötterna vid regelbunden behandling hos ex tandhygienist.
d) Benförlust, >2/3 av rotlängden. Furkationsinvolvering vid 46. Notera det tunna benet distalt om 16 vid sinus maxillaris.
Fall DD
a) Sinus maxillaris nedre begränsning.b) 13. Implantat höger 1 (h1) och höger 2 (h2) – går inte att säga specifikt vilka tänder det är. Men gissningsvis kan de föreställa 14-16.
c) Benförlust vid h1 distalt. Ev. periimplantit. Bildats en ficka h1 mesialt – mer radioluscent år 2 än år 0.
Fall AA
a) Canalis mandibularis, baskompaktan, linea obliqua (svagt).b) Oklart. Vanliga tänder kan vara både 31 och 41. Men troligen är tanden direkt mesialt om h1 en 41.
c) Benförlust vid h1 och h2. Mer radioluscent om man jämför år 5 med år 0.
Fall TN